Den gode, den onde, den fule
(1966)
The Good, the Bad and the Ugly
Betyg: 
Den amerikanska cowboyfilmen hade stagnerat och
blivit ointressant, när regissören Sergio Leone med
hjälp av den relativt okände skådespelaren
Clint Eastwood och den nyskapande tonsättaren Ennio Morricone
lyckades gjuta nytt blod i genren. Med syfte på de inblandade
italienska produktionsbolagen kallade
belackarna sådna europeiska cowboyfilmer för "spaghetti westerns".
Den gode, den onde, den
fule avslutar Leones trilogi om "mannen utan namn"
(För en handfull dollar, För
några dollar mer) och uppvisar en blandning
av drama, komedi och krigsskildring, samtidigt som den räknas som en av
tidernas mest
stilbildande cowboyfilmer. De viktigast karaktärerna i detta tredje och
sista samarbete
mellan Leone och Eastwood är likaså tre till antalet.
Den "gode", som även kallas Blondie, utgör något av en kristusgestalt, medan skurkarna, Tuco och Angel Eyes, kan sägas ha sin motsvarighet i evangeliets båda korsfästa rövare, varav den ene till sist frälstes av Jesus (såsom när Tuco i slutscenen räddas ur snaran ovanför gravkorset). På ett annat plan liknar Blondie och Tuco den självutnämnde riddaren Don Quijote och hans väpnare Sancho Panza, och liksom Cervantes spanska pikareskroman är Leones film en berättelse full av bihandlingar. Dessutom är den inspelad i Spanien.
Den gode, den onde, den fule handlar i korthet om hur tre
revolvermän av en slump får varsin ledtråd till var
ett krigsbyte på 200 000 dollar i guldmynt ligger
nedgrävt (lika mycket som Leones första film i trilogin
kostade att spela in). Ingen har tillräckligt med information
för att kunna hitta skatten på egen hand.
Angel Eyes känner bara namnet på den som gömt pengarna, Tuco har enbart hört på vilken kyrkogård mynten är nedgrävda, och Blondie vet bara i vilken grav de finns. Detta gör att två av männen i olika konstellationer motvilligt eller påtvingat måste samarbeta. En av dem tänker emellertid lägga beslag på hela bytet själv, när det väl är funnet. Samtidigt skildrar filmen det amerikanska inbördeskriget med en brutalitet och ett socialt patos, som vi inte är vana vid från andra westernfilmer.
Ett återkommande tema för Den gode, den onde, den fule är cirkeln, som Leone synliggör genom bruket av skådespelare från sina tidigare filmer, upprepade händelser och detaljer (antingen i denna film eller sett över hela trilogin), såsom Eastwoods sarape-poncho, hans sexkalibriga revolver, den herrelösa hunden, snaran om halsen på Tuco, kyrkogårdens symmetri i slutscenerna. Dessutom förekommer allusioner på andra regissörers filmer, t ex Manns På västfronten intet nytt och Kubricks Ärans väg, och historiska händelser, såsom första världskriget och de tyska koncentrationslägren under 1940-talet.
Leones kanske mest välkända filmepos har med denna dvd-version fått den restaurering det förtjänar, och det har förlängts med flera viktiga scener, som klipptes bort inför biopremiären i USA. Samtidigt framträder Morricones musik, där vi tycker oss höra prärievargens ylande, cowboyens gitarr och indianernas sång, i all sin tjuskraft i den nya förbättrade ljudmixen. Kommentarspåret med filmhistorikern Richard Schickel är textat på engelska, tyska, franska och holländska.
På bonusskivan ingår en handfull nygjorda dokumentärer, där man intervjuar de ännu levande huvudrollsinnehavarna Eastwood och Eli Wallach, porträttererar kompositören Morricone och initierat skildrar restaureringen av filmen samt delar av det amerikanska inbördeskriget. Den franska trailern för Le Bon, la brute, le truand, som innehåller bilder och kameravinklar, som aldrig kom med i den färdigklippta filmen, ingår även liksom affischer på olika språk.
© Torgny Lilja för Starway Reviews