Daredevil
(2003)
Betyg: 
På dagarna arbetar Matt Murdock som advokat i
New York och försvarar
brottsmisstänkta med låg inkomst. På nätterna
är han Daredevil, "Mannen utan fruktan", en maskerad
hämnare för rättvisan, vars gudinna, liksom han
själv, är blind.
Murdock växte upp i Hell's Kitchen
på Manhattan, ett område som sträcker sig från Central Park till Empire
State Building
och från Hudson-floden till 8:e
avenyn. Stadsdelen, som numera döpts om till Clinton, fick sitt
tidigare namn från en tidningsartikel i New York Times den 22
september 1881, där ett hyreshus kallas "Hell's Kitchen".
I området ligger även den vackra Saint Patrick's Cathedral, vars källare är Daredevils hemliga tillflyktsort. Här sover han i en ljudisolerad krypta.
En olycka med kemikalier, som Matt råkade ut för i unga
år, har berövat honom synen men stärkt hans
övriga sinnen så att han kan höra sådant som
sägs långt bort. Fadern, Jack Murdock, var boxare med
tillnamnet "The Devil". Utanför ringen försörjde han
sig som indrivare av skulder men sa till sonen att hade kvar jobbet
som byggnadsarbetare.
När Jack av det lokala brottsyndikatet en dag uppmanades att lägga sig i en match, var det Matt, som vid sidan av ringen övertalade honom att resa sig upp, och som därmed indirekt orsakade faderns död. Såsom en hyllning till en av seriens främsta tecknare heter Jacks boxningsmotståndare i filmen John Romita. Även en boxare vid namn Miller förekommer. (Frank Miller är ytterligare en legendarisk tecknare av Daredevil.)
I likhet med den grekiska tragedins kung Oidipus är Matt en
dubbelnatur i jakt på sin fars mördare. Även Oidipus
blev, genom självförvållan dock, så
småningom blind, och likt mytens Elektra vill Daredevils
kvinnliga antagonist, som heter just Elektra och härstammar
från Grekland, hämnas sin egen döde far. Enligt
psykoanalysen är Elektra-komplexet den kvinnliga motsvarigheten
till Oidipus-komplexet.
Rött är ett annat tema i filmen, där övriga färger till stor del saknar lyster. Den unge Matt är rödhårig, Kingpins kumpaner lämnar en röd ros intill sina offer och Daredevils dräkt är tillverkad av rött läder.
Slagsmålen är snyggt koreograferade, och
specialeffekterna framstår som både sofistikerade och i
sammanhanget trovärdiga. Tack vare att Daredevil hade
mindre budget än exempelvis
Spider-Man, har man inte kunnat
överlasta filmen med datorgrafik, utan har i högre
utsträckning varit tvungen att förlita sig på dialog
och genomtänkt koreografi, något som gör att filmen
känns mer jordnära än många andra liknande
produktioner.
Till skillnad från Hulk, där vi måste vänta på huvudgestalten nästan en timme, tar det mindre än tio minuter innan Daredevil gör entré. Det är likaledes bra att filmskaparna parallellt med det övriga skeendet låter oss få en inblick i hur en blind väljer kläder och känner igen olika dollarsedlar (som är lika stora i alla valörer).
Skådespelarna Ben Afffleck som Matt Murdock, Jennifer Garner
som Elektra, Michael Clarke Duncan som the Kingpin och Colin Farrel
som Bullseye lyckas alla på ett utmärkt sätt ge
karaktär åt sina rollgestalter.
Bioversionen av
Daredevil, som på filmbolaget klippte ned
till under 100 minuter, har ett snabbare tempo än
director's cut. Trots detta
innehåller den en kärleksscen mellan Matt och Elektra
Natchios samt en biktscen, som båda saknas i den
förlängda versionen.
Bild och ljud är av hög kvalitet, och dvd-utgåvan är fullspäckad med extramaterial, som bland annat består av kommentarer av regissören Mark Steven Johnson och producenten Gary Foster, ytterligare åtta kommentarspår med John Kilkenny samt en bonusskiva med flera dokumentärer, trailers, musikvideor och påskägg.
© Torgny Lilja för Starway Reviews