Daredevil
Director´s Cut (2004)
Betyg: 
På dagarna arbetar Matt Murdock som advokat i
New York och försvarar
brottsmisstänkta med låg inkomst. På nätterna
är han Daredevil, "Mannen utan fruktan", en maskerad
hämnare för rättvisan, vars gudinna, liksom han
själv, är blind.
Murdock växte upp i Hell's Kitchen på Manhattan, ett område som i nordsydlig riktning sträcker sig från Central Park till Empire State Building och i västöstlig riktning från Hudson-floden till 8:e avenyn. Stadsdelen, som numera heter till Clinton, fick sitt tidigare namn från en tidningsartikel i New York Times den 22 september 1881, där ett hyreshus kallas just "Hell's Kitchen". I området ligger även den vackra Saint Patrick's Cathedral, vars källare är Daredevils hemliga tillflyktsort. Här sover han i en ljudisolerad krypta.
En olycka med kemikalier, som Matt råkade ut för i unga
år, har berövat honom synen men stärkt hans
övriga sinnen så att han kan höra sådant som
sägs långt bort. Sedan barndomen har han trott att hans
mor är död, men i själva verket är hon katolsk
nunna, något som framgår av den tecknade serien, och som
även antyds av denna director's cut.
Fadern, Jack Murdock, var
boxare med tillnamnet "The Devil". Utanför ringen
försörjde han sig som indrivare av skulder men sa till
sonen att hade kvar jobbet som byggnadsarbetare. När Jack av det
lokala brottsyndikatet en dag uppmanades att lägga sig i en
match, var det Matt, som vid sidan av ringen övertalade honom att resa
sig upp, och som därmed indirekt orsakade faderns död.
Såsom en hyllning till en av seriens främsta tecknare heter Jacks boxningsmotståndare i filmen John Romita. Även en boxare vid namn Miller, som ingår i samma stall, förekommer. (Frank Miller är ytterligare en legendarisk tecknare av Daredevil.)
I likhet med den grekiska tragedins kung Oidipus är Matt en
dubbelnatur i jakt på sin fars mördare. Även Oidipus
blev, genom självförvållan dock, så
småningom blind, och likt mytens Elektra vill Daredevils
kvinnliga antagonist, som heter just Elektra och härstammar
från Grekland, hämnas sin egen döde far. Enligt
psykoanalysen är Elektra-komplexet den kvinnliga motsvarigheten
till Oidipus-komplexet.
Rött är ett annat tema i filmen, där övriga färger till stor del saknar lyster. Den unge Matt är rödhårig, Kingpins kumpaner lämnar en röd ros intill sina offer och Daredevils dräkt är tillverkad av rött läder.
Slagsmålen är snyggt koreograferade, och
specialeffekterna framstår som både sofistikerade och i
sammanhanget trovärdiga. Tack vare att Daredevil hade
mindre budget än exempelvis
Spider-Man, har man inte kunnat
överlasta filmen med datorgrafik, utan har i högre
utsträckning varit tvungen att förlita sig på dialog
och genomtänkt koreografi, något som gör att filmen
känns mer jordnära än många andra liknande
produktioner.
Till skillnad från Hulk, där vi måste vänta på huvudgestalten nästan en timme, tar det mindre än tio minuter innan Daredevil gör entré. Det är likaledes ett bra att filmskaparna parallellt med det övriga skeendet låter oss få en inblick i hur en blind väljer kläder och känner igen olika dollarsedlar (som är lika stora i alla valörer).
Skådespelarna Ben Afffleck som Matt Murdock, Jennifer Garner som Elektra, Michael Clarke Duncan som the Kingpin och Colin Farrel som Bullseye ger alla på ett utmärkt sätt karaktär åt sina rollgestalter. Kingpin framstår i denna version som råare och mer hänsynslös än i den kortare bioversionen av filmen. Dessutom medverkar rap-artisten Coolio som den brottsmistänkte Dante Jackson.
Daredevil i director's cut är sannolikt en av de mest
lyckade filmatiseringarna av en tecknad serie som någonsin
gjorts. Den innehåller 30 minuter av scener som aldrig visades
på bio och ger en mörkare och mer sammansatt bild av
huvudpersonen än den nedklippta
versionen.
Bild och ljud är av hög kvalitet, och dvd-utgåvan är fullspäckad med (otextat) extramaterial, som bland annat består av ett helt nytt kommentarspår med regissören och manusförfattaren Mark Steven Johnson samt producenten Avi Arad (vars medverkan varken anges på omslaget eller i menyn), dokumentären "Giving the Devil His Due" samt en bonusskiva med ytterligare bakgrundsmaterial, trailers, musikvideor och påskägg.
© Torgny Lilja för Starway Reviews