Torgny Lilja

Skuggsång i Provence

Innehåll

I. Romans

Skymning
Själarnas harmoni
Vårvinter
En sång om våren
Maria Birgitta Therese | Poster
Se aldrig länge mot solen!
Mitt hjärtas fågel
Eftertanke
Ord för din mun
Romans I - III | Poster
Narcissus | Poster
Serenad
Som en orkan
To Play Your Game
The Woman in Blue

II. Hymn

Droppen och stenen
Riddaren av den borgerliga skepnaden
Stål och motor
Det blå rummet
Glas
Det finns en port
Lindansaren
I förbigående
M/S Estonia in memoriam
Beauty on Water
On the Dance Floor
In My Mind
Me and Cherry I–II
Exile Years

III. Elegi

Korsvägar
Diktens land
Poseidon
Under stjärnor
Hjärtats törst
Riddaren och jungfrun
Betraktelse
Varulv
Kålmasken
Fragment
Höstmåne
Vandrarens nattsång

Till Christina!

Dina ögons gröna ängar
är de ljuvaste jag vet!
Där hörs ljud av strängar
och en klingande trumpet. —

Låt inte min själ förtvina,
ty jag älskar ju blott dig,
bländande Christina! —
Säg då: att du älskar mig!

1995

I. Romans

Skymning

Syrsornas gnissel
viskar i sommarbrisen:
stilla, stilla frid...

1995

Själarnas harmoni

Vi möttes och språkades
i evighetens tidlöshet
i sfärer av tomrum och mörker
på gränsen mellan två världar. —
Barn av skilda solar...

1980

Vårvinter

När vinterstormar sällsamt viner,
och dunkla krafter kommit lösa,
ska jag med ömhet överösa
dig, tills din iris åter skiner...

Om vårens milda dager dröjer,
och nätterna tycks alltför tysta,
så ger jag dina drag (nyss kyssta)
ett solvarmt glitter, som förnöjer.

Jag finns i blommans blyga själ,
i stjärnors bloss och havets dyning,
i dagens rodnande farväl...

Jag brann i tidens första gryning
och är, med denna heta kropp,
en del av kärlek, tro och hopp.

2001

En sång om våren

Jag vill höra vind
spela i en lind
och förnimma fåglars
kvitter över snåren.
Jag vill smeka din kind.
— Maria, kom med våren!

Låt din heta famn
bli min hemmahamn,
och låt mig få sjunga
om de unga åren!
Jag vill viska ditt namn:
— Maria, kom med våren!

2001

Maria Birgitta Therese

Du stod mig plötsligt nära —
mitt i den korta tid som ges
här under månens matta skära.
Du är min sanna antites,
Maria Birgitta Therese.

Jag vill att du ska vara
så mycket mer än blott en parentes...
Men hur ska jag förklara
(med rösten ostadig och hes),
Maria Birgitta Therese?

Vi kan väl dela allting lika,
där djungeln tycks bli mera gles,
och mörkret längtande ger vika
för glöden i de stunder då vi ses,
Maria Birgitta Therese!

2000

Se aldrig länge mot solen!

Du får inte se på solen, älskade
den gör dig blind. —
Skåda i stället stjärnorna
som breder ut sina eldar över vattnen!
Lyssna till vinden
och till havet som rullar in emot land!

Solen värmer dig
ger liv och lyser upp
i den eviga natten.
Men se aldrig på själva solen!
Känn den varma sanden
det ljumma vattnet som svalkar!

Lägg ditt medvetande i mitt
och gör vad du vill —
men se aldrig länge mot solen!

1980

Mitt hjärtas fågel

Varför flög du?
Säg, vart bar dig dina vingar?
Endast i det förgångna ser jag dig nu...

Vem jag är?
Du känner mig inte mer än månljuset
som snuddar din panna
solen i ditt öga
dimman i en skogsglänta.

Kanske är jag en vind
som kommer och går
kanske är jag ett regn
som faller ibland
eller ett skimmer på vattnet. —

Medan det unga ännu brinner i mitt öga
vill jag träffa dig —
så vill jag att du ska lära känna mig!

1983

Eftertanke

Jag ställer upp ett fönster
mot detta ljumma landskap.
Genom det öppna fönstret
faller ljus
i den unga kvinnans hår.

Över tidningen och bordet
och in i mitt unga sinne
faller ljus:

Man kan beundra någons yttre
utan att förälska sig
likaväl som man kan uppleva
ett vackert landskap
utan att ämna bosätta sig där —

ändå händer det att man stannar.

1986

Ord för din mun

Jag vill skapa klanger för ditt öra,
skänka ljud för din förgyllda mun,
ljud som porlar liksom sorlet ur en brunn.
Dröj dig kvar en stund, och du ska höra

uttolkade: regnets dunkla tankar,
när det duggar över åkerns säd;
ord av vinden, som besjunger skira träd,
där den trånande och evig vankar

rastlöst av och an bland lövens vimmel...
Jag ska forma bilder för din blick
så att dina läppar ler och säger: "Drick
ur min källa kvällens djupblå himmel!"

1985, 1995

Romans

Kring din gestalt kom allt att välva
sig; varje stjärna där fanns till
för dig, som fick min rymd att skälva
och själva tiden att stå still. —
Du var som vindar i april!

Som luften var ditt sätt att vara;
din själ förnam jag som en fläkt,
ett sus eller ett stråkdrag bara.
En bris fanns i din andedräkt
och i den kärlek som du väckt.

Jag saknar ännu all den lycka
som flyktigt rörde vid min kind,
och som jag hade velat trycka,
då du försvann vid hjärtats grind...
Det känns som en novembervind. —

1995

II.

Likt äppelträd, vars blom på våren
slår ut i många hundratal,
så glöder i de unga åren
en känsla både het och sval...
Den blandar lust med kärlekskval.

Med tiden blir det frukt av kärnor. —
En blomma var din röda mun.
I dina ögon tändes stjärnor
likt skimmer ur en evig brunn
(där ytans bild är ytterst tunn).

Under en vårsky ska vi traska
mot skymningsland och iskall död.
Så låt mig brinna, bli till aska,
som flammar upp med höstens glöd
och färgar horisonten röd...

1995–96

III.

Den kärlek som jag fordom kände
var endast anad, kanske drömd...
Likväl en låga ständigt brände
i själen, där den nu är gömd;
min sorg är sedan länge glömd.

Snart famnas jag av vinternatten,
som finns i varje levnadslopp
likt strida strömmar under vatten.
Då lämnar krafterna min kropp,
och längtan blir förlorat hopp!

Jag vill att du, som gav mig orden,
ska ta dem åter, när jag går
så stilla till den tysta jorden,
dit sommarljuset aldrig når. —
Där saknas månader och år...

1996–97

Narcissus

Det som en ljummen vår fick dig att våga
ta steget ut mot vidderna vid stranden
och plötsligt lösgöra familjebanden
var kanske hjärtats längtansfyllda låga...

Eller var det helt enkelt världslig plåga,
som drev dig bort med vindarna och sanden,
tills du i ensamheten nådde randen
av all din egen innersta förmåga?

Behagligt lutad vid en vattenspegel
blev du av blickens dunkla fägring fången!
Du märkte aldrig molnens fyllda segel

och hörde inte längre fågelsången,
då ljuset glimmade som ur en degel,
och du i andakt såg din bild den gången.

1997

Serenad

Det var en gång en näktergal,
som sjöng i skog och dal.

Men ingen ville höra på,
så virtuosen kände sig rätt grå. —

Då kom med päls och yvig svans
en miss, som var den vackraste som fanns.

Hon spann: "Men Näkter, säj,
du kan väl sjunga här för mej!"

Strax slog sig fågeln ned vid hennes nos
och kvad om daggen på en nyponros. —

Den sluga kattan tog ett språng,
och sedan hördes ingen sång...

1996

Som en orkan

En gång har jag sett dig på en stökig bar,
då du dansade för var begeistrad karl.

Jag är blott en drömmare, du är min dröm.
All vår längtan för oss till en ständig ström...

Du är som den vildaste orkan för mig!
Kan jag annat än försvinna bort med dig?

Det finns dårskap i ditt ögas dunkla natt;
stormen stillnar, medan ljuset flämtar matt.

Öden flätas samman i en djuphavsström. —
Du är blott en drömmare, jag är din dröm.

2001

To Play Your Game

Let's simply face this platitude:
I like your painted lips, well-dressed
And curvy hips... Yet, there's a test
Which maybe makes me sound quite rude.

But still I got this attitude
To you and, baby, you're the best;
It's time to show me all the rest. —
I want to see you... in the nude!

To play your game gives such a pain.
And even though the sight of you
Could make a weak man go insane,

It pleads with my artistic vein.
However, this is nothing new
According to my point of view.

2001

The Woman in Blue

Your hair is blond
Like sunshine in a pond.
Your eyes are deeply blue.
Oh flirty, flirty lady
(Flirty lady, flirty lady),
You're such a pretty baby
(Pretty baby, pretty baby).
I wanna dance with you!

Your blouse is pink
Today but, like my ink,
Your clothes are mostly blue.
Oh tasty, tasty lady
(Tasty lady, tasty lady),
You're such a pretty baby
(Pretty baby, pretty baby).
I wanna be with you!

Your mind is bright
And filled with cosmic light.
Your voice is sadly blue.
Oh friendly, friendly lady
(Friendly lady, friendly lady),
Say won't you be my baby?
(Be my baby, be my baby!)
I'm so in love with you!

2001

II. Hymn

Droppen och stenen

Droppen urholkar stenen
för varje andetag
dag efter dag.

Om du också som en stenstod
var stel och stum,
skulle jag vara dagg för dig.

2001

Riddaren av den borgerliga skepnaden

Han drog åstad — kunskap var det mått
han mätte med, vår tids Don Quijote,
en riddersman med linjal som svärd —
och blev förstås blott en annan lärd,
som drev omkring under många år,
i regn och rusk, solsken — höst och vår.

1981

Stål och motor

Strålkastarljusen sveper
genom natten
skogens silhuett
drar förbi
nu är jag
stål och motor
talar symbolernas språk
nu är jag
asfaltens
små lysande
streck
som rusar
emot.

1982

Det blå rummet

Vi rör oss i det blå rummet
där speglarna blandar våra ansikten
med tapeternas mönster
och doften av instängda minnen.
Döden bär du inom dig
du bär havet, det okända, i dina ådror.
Vi rör oss under träden
där gräset ännu är vått
och blodet förenar köttet
med våra skuggor.
I speglarnas oändligheter kliver vi
i våra drömmar stiger vi
sjunker vi
och du kan känna din skugga falla
medan dammet lägger sig
över de ytor mot vilka du viskar:
"Vem vaktar oss?"

1982

Glas

Glödande massa
formad med vassa verktyg
i vana händer.
Närvaro genom dess form.
Uppenbar dess frånvaro.

1989, 1999

Det finns en port

Det finns en port.
Bakom den:
ekande steg
och stängda dörrar
på varje avsats.

Där finns en dörr
med hennes namn
på brevinkastet.
Bakom den:
ett möblerat hem.

I åratal
har porten varit
stängd, dörren
låst och hemmet
obebott!

Denna kväll
lyser fönstren
och en tygbit
håller den låsbara
porten på glänt...

1989

Lindansaren

Högt över mängden
förflyttar jag mig stegvis;
utan att se ner
balanserar jag min stav.
Livet har inget skyddsnät...

1995

I förbigående

Den stela dockan har ett sällsamt liv,
poserar evigt stum i aftonklänning
i ljuset bortom stadens tidsfördriv,
bebådar skönhet (för en billig penning);
hon skimrar klart i kvällens gråa dis,
där mängden rör sig i ett invant mönster,
och knappast någon verkar ta notis,
när de passerar klädbutikens fönster.

1995

M/S Estonia in memoriam

Kyligt blåste det den natten,
då Estonia lämnade sin hamn
för att färdas ut mot vida vatten...
Mayday, mayday...
Med sin passagerarlistas tusen namn
sjönk hon djupt i havets famn. —

Många hundra blev så fångna
på ett skepp som skyndsamt gick i kvav
likt en katastrof ur det förgångna. —
This is Estonia!
Man ska minnas de ombordvarandes grav,
när man far på detta hav...

1995

Beauty on Water

Here I am sitting in the summer heat
With evening shadows on my sunburnt face,
While in bikini, cooling her bare feet
Or from a leaning pose, she shows true grace.

Whenever I am resting by the stream,
These waves are slowly whispering to my ear...
Like costly jewels, I can watch them gleam
From many miles away, or very near.

At dusk, they still reflect some kind of light
And then begin to spread the morning glow,
When dawn withdraws the curtains of the night.

From well-known places, where the waters flow
Forever, our souls will soon be gone,
But for a while we have to carry on.

1997

On the Dance Floor

“Hey there, strange little sister,
What's the thing that makes you move?
Is this a new kind of groove?”
“It's all voodoo, mister!”

“You're so cute, little sister,
And those tropic eyez are blessed!
Still, you tremble like one possessed...”
“That's the magic, mister!”

So let’s dance the last dance,
Let’s dance the last dance,
Let’s dance this last dance tonight!

1997

In My Mind

The girl was very sweet
With eyes so blue; the one
You least expect to meet.
But with her was her son.

She smiled and suddenly
My heart was beating fast.
What for I could not see
Then thinking of the past...

1997

Me and Cherry

I.

Once, I knew a girl in New York City.
Cherry was the cutest chick there’d ever been.
But she was just married. Say, ain't that a pity?
Dan wasn't mere the biggest man that could be seen,
He was also really mean.

And I think he'd almost been to prison. —
Cherry's husband used to work 'til late at night,
Then he went to any place where people would listen.
When he finally came home, he liked to fight,
And the neighbors got a fright.

II.

While I stayed at some cheap hotel with graffiti,
Me and Cherry met in an Italian restaurant.
She was having dinner in the downtown city
With some girlfriends from another continent,
And she looked quite elegant.

She was served a soup they call zucchini,
And then suddenly she spoke out loud to me:
"Do you like Puccini?" "No, but this panini
Definitely is one of my favorites, you see!"
"Such a beauty!" I thought. "Gee!"

2001

Exile Years

So this is how I one day came
To live where people spoke differently,
And just authorities would know my name.
By then, there was no more such boundary

As when I had to lock my door
And look into the walls and ceiling.
It wasn't like any place I'd seen before,
But I can still have that peculiar feeling...

Beyond the refugee's old tears and fears,
There lies a land of possibility.
These are the exile years...
And here's a state with some tranquillity.

2001

III. Elegi

Korsvägar

Under en tidig morgonpromenad
sent i oktober tycktes det mig plötsligt
att detta liv, som varit mig så kärt
men ändå bitvis blivit ganska ödsligt,
inte var mycket mera väsen värt
än ett av nyponrosens bleka blad,
snart halvvissnat men ännu skärt.

2001

Diktens land

En ensam man går i diktens land,
tar upp en helt vanlig sten ibland,
förvandlar allt, medan tiden går;
den följer tätt skaldens tysta spår. —
Snart slipas här, på en öde strand,
den dödes ben — och hans stenars sand. —

1981

Poseidon

Nu har Poseidon strandat —
med havets hemlighet —
bland änglarna, som landat
med flöjt och med trumpet;
och solens hetta bränner
på dödens stora scen,
fast ingen längre känner
bland brons, betong och sten. —

Hör, Orfeus blandar toner
om dröm och verklighet,
om livets illusioner,
om det som ingen vet;
han spelar för de fallna,
som hörde stålets sång,
som såg sitt smide kallna
och följde hjulens gång.

Men guldet fick predika,
och aldrig stacks ett spett
i hjulet för de rika,
som spelade roulett;
de satsade om tingen —
man höjde tusenfalt,
men vann det gjorde ingen —
blott döden, som tog allt. —

Och Orfeus knäpper toner
om det som ingen vet,
om änglarnas visioner,
om havets hemlighet.

1982

Under stjärnor

Vinden känner du, vandrare
under stjärnor —
mörka trädtoppar, strandspegling
månen över din axel.

        Ytans rörelse
    grumlar ansiktet
            i stjärnornas dans.

Som ljuset sjunker du
bortom bilden
i det kalla vattnet.
När ska vi nå
främmande världar?

1980

Hjärtats törst

Bort från ljusen och de glada skratten,
ner till drömmars mörka vattendrag,
drar jag ensam genom natten
för att svalka mig ett slag. —

Men i hjärtat bär jag ständigt plågan,
bränner längtan i mitt bleka bröst,
tills jag slutligt släcker lågan
för att dricka gränslös tröst!

1982–85

Riddaren och jungfrun

Mellan skog och havsstrand står ett
ungt par — hon i en lång vit skrud,
med en glimt av skymningen i håret. —
Han viskar till sin brud:

"Du har vuxit, flicka lilla,
ett blomster på jungfrulig fot..."
"Riddare, ack, gör mig inget illa,
ryck inte upp min rot!

Jag har levt här invid skogen,
en liten tös med lockigt hår,
liksom skuggan varit marken trogen
min levnads sjutton år. —

Se, i handen håller jag en
blek maskrosboll, som snart ska dö;
dess sfär spricker innan morgondagen,
som nås av blott ett frö..."

"Blås, min flicka! Låt en strimma
av kärlek blända livets strid,
och låt ängens maskrosbollar glimma
i evig, evig tid!"

1982

Betraktelse

I dina ögons ljus
betraktar jag mig själv,
syns träden kring vårt hus
som i en stilla älv...
Din ögonfärg är brun,
och min är nästan blå. —
Som i en fågels dun
finns skymning i oss två.

1985

Varulv

Ett antal män med dragna blanka stål
har samlats här på heden denna kväll,
efter att man har hört ett vidrigt vrål
från någon djurisk stämma — hes och gäll!

Den besten ska få mer än vad den tål!
Jag deltar själv i lagets vilda jakt,
som helgas av ett högre ändamål. —
Men jag har också hört vad många sagt

om det som skett, då månen stigit full
och strukit med sitt dunkla marmorsken
längs stigar och på unga ﬂickors hull…

När silverkulan släckt var blodsprängd ven,
så ska det framgå hur det varit jag,
som stundtals burit djurets anletsdrag.

2003–04, 2009

Kålmasken

Jag är en kålmask. Tvi!
Och aldrig, aldrig ska jag fjäril bli!
När mina syskon flyger vita
och sommaren står grön,
då får jag fortfarande slita —
det är min enda lön!
Jag ville bli en fjäril,
jag ville sväva fri,
men aldrig av mitt käril
ska det en fjäril bli.
Tvi!

1983

Fragment

Under sin levnad
utkom vår diktare
blott med ett mindre
urval lyrik, ett hexameterepos
samt två stycken dramer.
Efter drömmarens bortgång fann man,
förvarade i en säck
bland hans övriga saker,
manuskript till ett mycket
stort antal opublicerade diktalster
och även pjäser.
Därutöver uppgick
den avlidnes kvarlåtenskap till
sammanlagt drygt tolv riksdaler,
då medräknat alla
dryckeskärl samt trettiofyra
tomma buteljer.

1985

Höstmåne

Stående nära
slänten såg jag skymningen
vid månens skära.

1983, 1996

Vandrarens nattsång

Över bergens kammar
är frid,
kring mörka stammar
härinvid
hörs ej minsta fågel nu;
stillnat har skogens ilar.
Vänta blott, snart vilar
även du.

Efter JOHANN WOLFGANG VON GOETHE