Spider-Man 2
(2004)
Betyg: 
Spider-Man 2 fördjupar karaktärsskildringen från den föregående filmen, och vi får ännu mer akrobat-action i kombination med både spänning och romantik. Det man saknar är lite mer dialog mellan huvudrollsinnehavarna och bättre inblick i deras tillvaro. Vad har hänt sedan sist?
Peter Parker är losern, som har problem med flickvän och chefer. Till skillnad från kollegan Batman lever han ett oglamoröst liv, när han inte är en hjälte i tajta trikåer, och det är lätt att känna igen sig i den vardagsnära problematiken. Parker tvivlar ofta på sig själv och är beredd att göra allt för dem som står honom nära, flickvännen Mary Jane Watson, fosterföräldern tant May och studiekamraten Harry Osborne.
Så småningom bestämmer sig Parker för att kasta masken och satsa på de naturvetenskapliga studierna på Columbia-universitetet. Genom Osbornes försorg har han kommit i kontakt med dr Otto Octavius, som blir en farlig fiende både för superhjälten och för den förälskade ynglingen. Medan Parker ständigt misslyckas med det mesta, lyckas Spider-Man reda upp sitt andra jags trassliga kärleksaffär.
Framgången för denna film beror liksom tidigare i
hög grad på Tobey Maguires och Kirsten Dunsts fina samspel
i Sam Raimis känsliga regi. Maguire väcker publikens
sympati genom rollporträttet av en ung tvekande idealist. Dunst
förmedlar sårbarhet och inre skönhet.
Manuset är välskrivet och bygger på den tecknade serien av Stan Lee och Steve Ditko. Slutet öppnar för en fortsättning, och det lär inte dröja alltför länge, innan vi får se Spider-Man 3 på biograferna.
Utgåvan innehåller rikligt med extramaterial — främst i form av minidokumentärer samt ett kommentarspår med regissören Raimi, skådespelaren Maguire, producenten Avi Arad och medproducenten Grant Curtis. Dessutom finns ett särskilt kommentarspår med ansvariga för visuella effekter och animationer. Spider-Man 2 fick en Oscar för specialeffekterna.
© Torgny Lilja för Starway Reviews