The Passion of the Christ
(2004)
Betyg: 
Detta är den uppmärksammade
skildringen av Jesu sista tolv timmar i livet. Då handlingen
tar sin början befinner sig huvudpersonen i
olivträdgården i Getsemane, dit han har kommit för en
bönestund, och där han just har instiftat nattvarden
tillsammans med lärjungarna.
Filmen följer evangeliernas skildring av händelseförloppet, från det att Jesus blir förråd av Judas Iskariot, som är den som pekar ut honom åt översteprästerna, fram till korsfästelsen och dödsögonblicket. Aldrig tidigare har någon skildrat dessa händelser med en sådan närgången brutalitet.
Passion of the Christ förmedlar en känsla av närhet och realism. Man önskar dock att filmmakarna hade fördjupat porträtten av de olika gestalterna mer än vad som nu sker, och lite mindre dröjt vid att återge varje piskslag, som Jesus utsätts för på order av den romerske ståthållaren Pilatus i dennes försök att blidka den upprepade folkmassan i Jerusalem.
Trovärdigheten i historiska detaljer
framhäver filmens budskap utan pekpinnar eller övernaturliga inslag med
undantag av hur
djävulen vid ett flertal tillfällen skymtar förbi och att vi på slutet
anar
återuppståndelsen. Skådespelarna bruk av de antika idiomen latin och
arameiska imponerar. Jag irriterar mig dock på det italienska uttalet.
Det språk Pontius Pilatus och romarna talar i filmen är medeltidslatin
med Vatikanens officiella uttal!
Att en svartklädd kvinna spelar den onde gör dramat till en
själskonflikt. Denna gestalt är inte bara Skuggan
bland Jungs arketyper, dvs motsatsen till den man vill vara, utan
också Anima, den kvinnliga delen i varje människas psyke.
Genom sin detaljerade framställning av korsfästelsen, länkad till konflikter i vårt inre, kommer denna skildring att gå till filmhistorien, även om det inte är något man gärna ser varje fredag. Dvd-utgåvan har kristallklar bild och ljud men saknar helt extramaterial, vilket skulle ha varit intressant, när det gäller en så omdebatterad film.
© Torgny Lilja för Starway Reviews