Kylie Minogue: Fever Live in Manchester
(2002)
Betyg: 
Under sin
Europaturné "KylieFever 2002" gav den australiensiska
sångerskan en direktsänd konsert via Internet. Hennes
framträdande har därefter redigerats för dvd:n Live
in Manchester, som är den
hittills bästa konsertupptagningen med Kylie Minogue.
Musikerna är i huvudsak desamma som på Live in Sydney, som är en intimare tillställning med bättre ljud. Den konserten fokuserar emellertid på något äldre låtmaterial och har inte alls samma påkostade inramning.
Fever Live in Manchester
har delats upp i sju olika akter, vars karaktär
genomsyrar valet av musik, kläder och dekor. Kylies
spektakulära entré ur scengolvet föregås av
toner ur "Sound of Music", som hon sjöng i filmen
Moulin Rouge, där hon var den
gröna älvan.
Första delen av konserten har fått beteckningen "Silvanemesis" och utspelar sig, enligt extramaterialet, på jorden i en avlägsen framtid. Kylie framför låtarna "Come into My World", "Shocked", "Love at First Sight" och "Fever". Enligt medarbetaren William Baker inspirerade TV-serierna Doctor Who och Star Trek honom till att skapa sångerskans silverfärgade utstyrsel.
Därefter följer en avdelning kallad "Droogie Nights", som utspelar sig i England i en nära framtid. Efter Ludwig van Beethovens "Song of Joy" framför Kylie och dansarna "Spinning Around" i kläder som påminner om Stanley Kubricks framtidsskildring i filmen A Clockwork Orange. Tredje akten består av en enda låt, nämligen en cover av balladen "The Crying Game" från den brittiska filmen med samma namn. Handlingen på scenen tilldrar sig i Hollywood 1940.
"Streetstyle" är temat för fjärde akten, som skildrar ungdomskultur från 1982 i staden Buffalo på amerikanska östkusten. Kylie framför "GBI", "Confide In Me", "Cowboy Style" och "Kids", medan scendekor, musik och dansare anspelar på graffiti, scratching och streetdance. Femte akten, som heter "Sex In Venice", utspelar sig i italienska Venedig under slutet av 1700-talet. Här ingår "On A Night Like This", "Locomotion" och "In Your Eyes", medan Kylie och dansarna uppträder i underkläder.
Sjätte akten, "Cybertronica", skildrar en alternativ samtid någonstans i cyberrymden. Efter en instrumental introduktion sjunger Kylie "Limbo", "Light years" (med inslag av Donna Summers gamla diskodänga "I Feel Love") och "Lucky". Under denna del av konserten har scenkläder och strålkastare starkt fluoroscerande färger mot dämpad blå bakgrundsbelysning, samtidigt som dekoren påminner om tidiga dataspel
Avslutningen, betitlad "Voodooinferno", innehåller låtarna "Burning Up" och "Better the Devil You Know". I likhet med scencekoren går Kylies kläder i svart, rött, gult och orange, medan dansarna har etniskt inspirerade dräkter. Såsom extranummer sjunger Kylie, vitklädd och ensam i strålkastarljuset på en i övrigt dunkel scen, den remixade versionen av "Can't Get You Out Of My Head".
Bilden är anpassad för anamorfisk widescreen och håller förvånansvärt god kvalitet med tanke på ljusförhållanden och avstånd på jättearenan. Ljudet finns både i stereo och femkanalig surround, men undertexter saknas helt. Till bonusmaterialet hör dokumentären "Feel The Fever" samt möjlighet att separat betrakta scendekorens projektioner och digitala dekor.
© Torgny Lilja för Starway Reviews