The Bourne Identity
(2002)
Betyg: 
Actionthrillern om CIA-agenten Jason Bourne, som
drabbats av minnesförlust, bygger på
deckarförfattaren Robert Ludlums mest populära roman. Boken
är inte helt ny och innehållet har moderniserats en del,
samtidigt som sceneriet har flyttats från USA till Europa.
I början av filmen hittar italienska fiskare Bourne, som flyter
medvetslös
i Medelhavet med två kulor i ryggen. När han vaknar
upp minns han inte längre vem han är. I ett
försök att ta sig hem följer han ett spår
till en bank i Schweiz, där han har ett förvaringsfack.
Bourne upptäcker även en del dolda talanger hos sig själv, vad gäller språkkunskaper och självförsvar. Därefter träffar han Marie, som har en bil men inte någon fast adress. Han liftar med henne till Paris och inser att inte heller han har något egentligt hem.
Handlingen innehåller en del svagheter. Hur kan till expempel
Bourne resa från Italien till Schweiz utan pass? Skådespelaren Matt
Damon verkar en aning för hederlig
för att vara ett hemligt 30 miljonersvarpen, och Potente
uppvisar ingen större attraktionskraft i sin roll. Mark Wahlgren
hade förmodligen varit mer övertygande i rollen som
kallhamrad men ändå sympatisk CIA-agent.
Att de båda huvudpersonerna faller för varandra tycks förutbestämt, även om det inte ser särskilt övertygande ut på vita duken. Kan Maries förälskelse bero på att Bourne bär omkring på en förmögenhet i dollarsedlar?
De många stuntsen och fightscenerna är
tillräckligt spektakulära för att hålla
intresset för den relativt innehållsfattiga handlingen vid
liv. En biljakt längs Paris gator överträffar
nästan förebilden i filmen Bullit, vad gäller
våghalsighet.
Det torde därtill inte vara någon slump att namnet Jason Bourne påminner en hel del om ett annat agentnamn, James Bond. Den uppseendeväckande skildringen av ett bårhus i 1800-talsromanen Thérèse Raquin, som hade varit otänkbar i en äldre berättelse, återkommer i en mer klinisk version i många Hollywood-produktioner. Så också i Bourne Identity som till stor del utspelar sig i Frankrike.
Bild- och ljudkvalitet håller hög klass, och man kan höra patronhylsor skramla mot golvet i rummet, där man sitter. Bonusmaterialet, inklusive regissörens kommentarspår och ett alternativt slut, är intressant och genomgående svensktextat.
© Torgny Lilja för Starway Reviews