Johannes Edfelt
Johannes Edfelt (1904–97) var lyriker, essäist, översättare och
litteraturkritiker med rötter i Västergötland. 1969 tog han plats i
Svenska Akademien på stol nr 17 efter Erik Lindegren.
Edfelt kan enklast beskrivas som traditionalist vad gäller vers men som modernist vad gäller bildspråk. Ett annat utmärkande stildrag för hans lyrik är otaliga allusioner, som sträcker sig från antika tragöder, Platon och Bibeln till psykoanalys och modernism.
Edfelt publicerade mer än 20 diktsamlingar inklusive tolkningar av
Georg Trakl, Novalis, T. S. Eliot och Ezra Pound. Debuten skedde med
diktsamlingen Gryningsröster
1923. Därefter följde Unga Dagar
1925 och Ansikten 1929.
Diktare som tidigt gjorde intryck på Edfelt var förutom klassikerna
Franz Werfel, Bertolt Brecht, Erich Kästner, Vilhelm Ekelund,
Harriet Löwenhielm och Birger Sjöberg.
Efter att Edfelt avlagt filosofisk ämbetsexamen i Uppsala våren
1930, flyttade han till Stockholm. Den ekonomiska krisen till följd av
börskraschen i New York 1929 gjorde sig snart gällande även på
arbetsmarknaden i Sverige, och Edfelt försörjde sig i början av
30-talet främst som litteraturrecensent.
Det stora
genombrottet kom 1934 med diktsamlingen Högmässa, som
många dagstidningar recenserade. Edfelts lyrik var vid denna tidpunkt
influerad
av Bertil Malmberg, Birger Sjöberg, Bo Bergman och Erik Axel Karlfeldt
men också av internationella storheter som Charles Baudelaire och T. S.
Eliot.
Till 30-talsskedet brukar man även räkna Aftonunderhållning 1932, I denna natt 1936, Vintern är lång 1939 och Sång för reskamrater 1941.
Utmärkande för dessa diktsamlingar är diskrepansen mellan mänskligt
lidande och den sinnliga kärleken som en frälsande kraft.
Under senare delen av 1930-talet uttryckte många recensenter
missnöje med vad man såg som skaldens pessimism och alltför
komprimerade bildspråk, något som ledde till att han formulerade sitt
estetiska program i essäerna ”Lyrisk stil» 1941 ”Poeten och samtiden”
1941 och ”Marginalia” 1943.
Med böckerna Elden och klyftan
1943 samt Bråddjupt eko 1947
blir Edfelts lyrik mer introspektiv. Från och med Hemliga slagfält 1952
förekommer inslag av prosalyrik i hans diktsamlingar.
Edfelt var medarbetare i Göteborgs
Handelstidning 1931–1932, litteraturrecensent i Bonniers Litterära Magasin från
1932 och i Dagens Nyheter
från 1940. Han satt även i redaktionen för kalendern Horisont 1941–1944. Han blev medlem
i Publicistklubben 1944.
Formspråket och själens palimpsest är Torgny Liljas doktorsavhandling och syntesen av mer an 10 års universitetsutbildning i litteraturvetenskap, lingvistik, ryska och filosofi. Lilja analyserar såval enskilda avsnitt som övergripande motiv mot en intertextuell bakgrund som i hög grad tydliggör diskursen i Edfelts diktning.
Under en vetenskaplig odyssé, där vi möter namn som Platon, Dante, Shakespeare, Goethe, Kierkegaard, Dostojevskij, Freud, C.G. Jung och T.S. Eliot, för att nämna några, demonstrerar Lilja hur den litterära diskursen hos Edfelt hyser en inneboende konflikt mellan tradition och verklighet, samtidigt som de individuell texterna belyser ett existentiellt tema.
Slutsatsen blir att enbart genom vår uppfattning av framtiden kan vi bestämma nuet och att detta fakturm diktaren själv inte får glömma bort detta faktum. Liljas avhanding är en av de första större studierna över Edfelt. Boken har en sammanfattning på engelska.